ligger i min bunkbed i malaysia och inser något jag redan visste. lejonkungen kan vara världens finaste film.

idag är det exakt sju veckor sedan jag åkte till andra sidan jordklotet. exakt sju veckor sedan jag, sara och carro stod, kalla som isbitar på hyllie och bara ville komma fram till värmen. det känns inte som sju veckor sedan jag kramade alla mina vänner och hela min familj hejdå. det känns mer som igår. eller i förrgår. samtidigt som det känns så himla längesedan. jag har haft sju otroligt bra veckor som har inkluderat allt som jag älskar och hatar. sol, bad värme, att bränna sig för att man "ändå aldrig smörjer in sig", fest, massage, råttor, spooning, skratt, kärlek, gråt, moppeutflykter, slagsmål, kramar, buckets, solnedgångar, myggbett i tusental, fiskshots, båtresor, turistning, kackerlackor, soluppgångar, för långa sovmornar, thaimat och alldeles för sena utekvällar. vi hade 40 otroliga dagar i phuket, helt fantastiska. men nu har vi åkt vidare. för tillfället sitter vi i kuala lumpur och njuter utav en monsunregn som varit sedan vi anlände.

jag tror aldrig jag vill komma hem.