tänker att jag inte borde tänka på det alls. inser lika fort att det inte går. tänker att jag inte borde bry mig. inser lila fort att det inte går. känner mig sviken av mig själv. fast det egentligen är du som svikit. och egentligen borde jag inte bli förvånad. du är ju trots allt du.

( får jag behålla dig? )

jag vill bädda ner mig i sängen med någon jag tycker om. ligga farligt nära och känna lätta andetag som inte är mina mot min hud. krypa nära med kalla fötter och väva in dom i ett par som är lite varmare. jag vill ligga i sängen i ett halvt mörker, där det enda ljuset som finns är från tända ljus, eller möjligtvis en svag lampa i fönstret. jag vill dela täcke med någon samtidigt som kent's skiva du & jag, döden spelas om och om igen. jag vill smaka på läppar jag aldrig vill sluta smaka på. hålla i händer jag aldrig vill släppa.

alla har väl fallit nån gång i trans. jag vet inget om dig, men jag är fast inatt.

känslorna är som en stormvind som inte riktigt vet vilket håll den vill blåsa åt. ena stunden är jag för glad för mitt eget bästa, och i nästa stund är jag för ledsen och helt tom för mitt eget bästa. det känns jobbigt. och jag skyller på hösten, fast jag egentligen borde skylla på migsjälv.

och jag hatar att jag mår sådär dåligt illa när jag tänker på dig. att jag ens tänker på dig. jag hatar att jag hoppas någonstans långt inne. och jag hatar att jag inte är modigare, att jag inte bara kan säga ifrån. fuck mig. och fuck dig.

jag älskar att varje dag går så fort som de gör. jag älskar att komma hem till mina killar varje dag. att hoppas, längta och önska. jag älskar att planera och se målet som jag så länge strävat efter. jag älskar att jag har stått ut, att jag vänt saker och ting. att jag äntligen vet vad jag vill.

det flyter på. snart är det november. för ett år sedan hade jag spenderat sex veckor i Thailand och var påväg för att upptäcka Malaysia. det är galet. helt galet vad tiden går. på ett sätt är det bra, för det behövs att tiden går fort. och på ett sätt är det dåligt. så dåligt. det är snart ett år sedan vi kom hem.

igår (egentligen idag) var en månad sedan jag bytte jobb, och jag är så glad för beslutet. så himla glad.

har spenderat helgen med fina vänner, druckit vin med faster, monterat ner hyllor och burit tunga tvapparater. myst med mina fina killar, sett alldeles för många criminal minds-avsnitt, sovit lagom många timmar och haft dreggelkväll till magic mike med två söta tjejer. imorgon är det måndag och jag är 100% otaggad på att stiga upp i gryningen.

what we got left is just me and you, but if I go to bed, baby, can I take you?

kan inte sluta tänka på hur nära jag vill ha dig. på hur nära jag vill att du ska ligga. under samma täcke med händerna överallt på min kropp. med läppar som långsamt, trevande utforskar. inser att jag vill känna din värme mot min hud och dina andetag i mot halsen. att jag vill hålla dig i handen så fort vi ses. vet också att det inte är bra att känna såhär. att det är som det är, och att det nog aldrig kommer bli på något annat sätt. och på något sätt känns det okej. samtidigt som det känns som det brukar göra när det är såhär; förjävligt.

twice.

a place where new waves come in, a place to begin. let go.

lyssnar på jj och bara älskar att det är lite för kallt i rummet för att det ska vara skönt. läser harry potter. igen. och önskar så att jag inte redan visste var enda liten sak som hände. tänker att jag saknar dig när jag egentligen nog bara saknar någon. längtar till vinter och snö, fast det egentligen är den årstid jag avskyr mest av allt. har fjärilar i magen för att jag ska på ett möte som kommer göra så himla mycket skillnad när det gäller allt. idag är det måndag och jag är tröttare än jag borde vara. tänker att jag borde sova för att ta igen sömn, men inser att det inte går. postar en fjortisegobild på mig själv och låtsas lite som att den inte är tagen ikväll, utan för några år sedan. godmorgon.