jag har sagt nej nu. flera gånger till och med. och det har inte varit så vemodigt som de andra gångerna jag sagt nej, och egentligen menat ja! det känns i hela kroppen. jag menar att jag inte vill ses mer. jag menar att jag inte tycker att det fungerar längre. jag menar att det är löjligt att vi håller på såhär fortfarande. vi har träffats i smyg i fyra år. jag har haft fjärilar i magen, huvudet, benen & bröstet när jag tänkt på dig flera år innan det. och ändå känns det så himla bra att äntligen kunna säga nej och mena det med hela kroppen. jag förtjänar mer. din flickvän förtjänar mer. och jag har ingen aning om jag kommer ångra mig en dag. men just nu känns det absolut inte så. och det känns så himla skönt.

jag hatar att du påverkar mig så mycket. att min hjärna slutar fungera & mitt hjärta slutar slå när jag tänker på dig. jag hatar att det har varit så i flera, flera år. jag undrar hur länge det kommer pågå. hur länge du kommer vara den jag jämför alla med. antagligen så länge som du vill ha mig. så länge som du vill träffa mig. och även fast det är i smyg, på låtsas, så känns det på riktigt. som att du vill det lika mycket som jag vill det. kanske lite mer. det är ju trots allt du som har förhållande på andra håll & inte jag. bara du.

spenderar lördagskvällen ensam i soffan framför game of thrones. väldigt välbehövligt. det är mycket som händer nu & jag har svårt att separera mina tankar. allt bara virvlar omkring & jag har svårt att hålla mig koncentrerad. allt som oftast känner jag mig ensam. jag längtar efter någonting som jag inte kan sätta fingret på vad det är. jag är glad att det ganska snart är sommar.