det är lite så det känns.

hatar att mitt humör är så jävla upp & ner. kan inte koncentrera mig. kan inte vara glad. orkar ingenting. denhär jävla vintern kommer bli min död.

bestämmer mig idag. det är upp till dig nu. jag orkar inte känna mig efterhängsen längre. orkar inte vara den som alltid ställer frågor & alltid vara den som hör av sig först. kan tänkas att det är en aning dumt, men det känns som det är rätt sak att göra. jag hatar hur allt förändras. det är i sånna stunder jag önskar att jag inte tagit steget. låtit det varit. utan mänsklig kontakt. det kändes bättre då. och det känns konstigt att behöva säga "vad var det jag sa?" till sig själv. för jag borde inte bli förvånad. det blir ju alltid sådär. och på något plan inser jag att det inte alltid kan vara så att det är dom det är fel på. det är nog mig det är fel på. jag hatar att jag är så lättpåverkad. hur det kan vara så att ngt som förr kändes så himla bra, helt plötsligt känns så himla dåligt. jag gissar på att man ska lita på sin magkänsla. jag borde gett upp innan. sagt nej. men det är jag för svag för. jävla jävla jävla skit. jävla svaghet. jävla mig.

THIS LOVE, THIS HATE IS BURNING ME AWAY, ITS HARD TO FACE THAT WE'RE ALL THE SAME.

its hard to face that they're all the same. piss. skit. mög. låter känslor som finns av en anledning jag inte ens vet varför, gå ut över allt jävla annat. är så arg på mig själv. bara på mig. och jag vet inte ens varför.

säger fuck it och att jag är glad att det är fredag imorgon. på lördag blir det fest & jag är mer taggad än nånsin. wey fuckin' yeah.