bestämmer mig idag. det är upp till dig nu. jag orkar inte känna mig efterhängsen längre. orkar inte vara den som alltid ställer frågor & alltid vara den som hör av sig först. kan tänkas att det är en aning dumt, men det känns som det är rätt sak att göra. jag hatar hur allt förändras. det är i sånna stunder jag önskar att jag inte tagit steget. låtit det varit. utan mänsklig kontakt. det kändes bättre då. och det känns konstigt att behöva säga "vad var det jag sa?" till sig själv. för jag borde inte bli förvånad. det blir ju alltid sådär. och på något plan inser jag att det inte alltid kan vara så att det är dom det är fel på. det är nog mig det är fel på. jag hatar att jag är så lättpåverkad. hur det kan vara så att ngt som förr kändes så himla bra, helt plötsligt känns så himla dåligt. jag gissar på att man ska lita på sin magkänsla. jag borde gett upp innan. sagt nej. men det är jag för svag för. jävla jävla jävla skit. jävla svaghet. jävla mig.