201012

alla har väl fallit nån gång i trans. jag vet inget om dig, men jag är fast inatt.

känslorna är som en stormvind som inte riktigt vet vilket håll den vill blåsa åt. ena stunden är jag för glad för mitt eget bästa, och i nästa stund är jag för ledsen och helt tom för mitt eget bästa. det känns jobbigt. och jag skyller på hösten, fast jag egentligen borde skylla på migsjälv.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0