och när jag äntligen slutat gå runt med en klump i magen på grund av dig, när jag äntligen inte tänker på att du aldrig hör av dig - ja, då jävlar hör du av dig. frågar om vi ska ses. och trots att jag vet att jag gjorde rätt som sa att jag inte fungerar så, att det inte fungerar för mig, så ligger jag här och ångrar att jag svarade som jag gjorde. jag hatar att du påverkar mig så jävla mycket som du gör. jag hatar att jag låter mig påverkas. hatar att jag blir ledsen när jag tänker på allt som kunde varit & hur det istället är. "han kommer ändå inte vilja ses imorgon". nä, jag vet. och det är nog det som gör mest ont. att jag är något han vill ha när han inte kan få det han egentligen vill ha & att han är något jag vill ha och inte kan få. och fast jag vill, så gärna vill, så vill jag inte. inte. aldrig.